Efter alla dessa år lär jag mig fortfarande om färg...

Alltså... jag håller på att lära mig om färger.

Ja, efter alla dessa år som konstnär. 😊🎨

Det känns faktiskt både ödmjukande och väldigt roligt.

Jag har länge målat på ett sätt där färgerna "landat" direkt på duken. Tunna lager har fått mötas ovanpå den vita bakgrunden, som fått lysa igenom och bli en del av ljuset i målningen – lite som i akvarellmåleri, fast med akryl.

När jag velat skapa mer ljus har jag ofta lagt vitt ovanpå ett mörkare parti och sedan fortsatt med tunna lager färg över det.

Det sättet har fungerat fint för mig. Jag har tyckt om mina målningar och trivts i processen.

Men kanske har jag egentligen inte lärt mig att blanda färger på djupet.

Den senaste tiden har jag därför gett mig själv en ny utmaning.

I samband med Måla och Strålas sommarprogram har jag börjat arbeta med begränsade färgskalor. Bara några få färger, om och om igen.

Och plötsligt händer något.

När möjligheterna blir färre börjar jag verkligen se vad färgerna kan göra tillsammans. Hur de skapar nya nyanser, hur de förändras beroende på mängden vitt, hur de överraskar mig.

Vill jag ha ljusare toner behöver jag blanda in vitt – och då öppnar sig en helt ny värld av mjuka, dova och pastelliga nyanser som min tidigare metod inte riktigt har bjudit in till.

Nu står jag inför ett nytt dilemma.

Hur får jag ihop dessa mer täckande, ljusa färgblandningar med min kärlek till det tunna måleriet där dukens vita fortfarande får vara den främsta ljuskällan?

Jag vet faktiskt inte svaret än.

Just nu utforskar jag om båda uttrycken kan få leva sida vid sida i samma målning.

Kanske behöver jag inte välja.

Kanske får de mötas och skapa något tredje.

Det är just det jag älskar med måleriet.

Att det aldrig tar slut.

Att det, efter alla dessa år, fortfarande kan få mig att känna mig som en nyfiken nybörjare.

Och just nu är jag fullständigt förtjust i alla dessa nya nyanser som håller på att öppna sig. Jag undrar vart de kommer att leda mig. 💛

Kram 

Ania 💕