"Men jag har ju inte målat så länge..." – vanliga frågor om Vedic Art

Inför sommarens Vedic Art-kurs 3–19 juli har jag fått flera frågor från personer som är nyfikna på att vara med. Kursen är både för dig som vill gå grund- och fortsättningsnivån.

Många av frågorna handlar egentligen om samma sak:

"Är det här verkligen något för mig?"

Kanske känner du igen dig.

Kanske längtar du efter att måla mer men tvivlar på om du har tillräckligt med erfarenhet.

Kanske har du målat lite grann men känner dig osäker.

Eller så har du målat länge men längtar efter mer frihet, glädje och mindre prestation.

Därför tänkte jag svara på några av de vanligaste frågorna här.

Är Vedic Art även för nybörjare?

Ja, absolut.

Många som går Vedic Art har aldrig målat tidigare. Andra har målat i många år men känner sig fast i prestation, självkritik eller gamla vanor.

Vedic Art handlar inte om att måla "rätt". Det handlar om att upptäcka ditt eget sätt att skapa.

Därför är både nybörjare och erfarna ko...

Har du någon gång suttit med en målning som bara… inte vill öppna sig?

Du börjar med en idé. Kanske till och med en tydlig intention. Men ganska snart känns allt platt, trögt eller ointressant. Målarglädjen försvinner. Självtvivlet smyger sig på. Och plötsligt handlar det inte bara om målningen — utan också om dig.

I det här klippet delar jag en väldigt ärlig bit av min egen målarprocess.

Jag bestämde mig för att utmana mig själv genom att arbeta i gröna toner — en färg jag ofta tycker är svår. Det som började som ett kreativt experiment blev ganska snabbt en kamp med frustration, tristess och tvivel.

Efter att ha tagit en paus och fått bolla med en vän hittade jag nya vägar in i målningen igen. Genom små förändringar i färg, komposition och djup började något röra sig.

Det här blev inte en av mina favoritmålningar.
Men det blev en viktig påminnelse om att kreativitet inte alltid känns inspirerande — och att motstånd ofta är en del av processen.

✨ Om du själv fastnat i en målning ...

Att måla i serier – ett sätt att fördjupa ditt måleri

Jag har märkt att många som målar regelbundet fastnar i att hela tiden börja om. Nya idéer, nya motiv, nya försök – men med en känsla av att något aldrig riktigt landar. För mig blev seriemåleriet ett sätt att stanna kvar. Att ge både handen och blicken tid att fördjupa sig, istället för att hela tiden gå vidare. Det här är några tankar kring vad det innebär att måla i serier – och varför det kan göra stor skillnad i ditt måleri.

Vad innebär det att måla i serier?

Att måla i serier handlar om att stanna kvar i något.
Att gå på djupet istället för att hela tiden gå vidare.

En serie kan hållas samman av till exempel:

• hur du målar (manér, teknik, tempo)
• ett motiv eller en motivvärld
• en färgskala
• ett visst format
• ett återkommande kompositionsgrepp
• eller en enkel undersökande fråga

Det behöver inte vara stort eller genomtänkt från början. Tvärtom.

3–5 målningar räcker långt

En serie behöver inte vara omfattande.
Att...

I den här videon målar jag ett intuitivt landskap i akryl där jag utforskar mötet mellan varma och kalla färger – men på ett annat sätt än det klassiska röd/blå-kontrasten.

Här arbetar jag istället med varmbruna, jordiga toner som får möta isblå och vitblå nyanser. Det skapar en mer subtil och stämningsburen kontrast – där värme och kyla får leva sida vid sida i bilden.

Jag använder både svampteknik och pensel för att bygga upp lager, mjuka övergångar och struktur i målningen.

Det här är en process där jag inte vet exakt vart bilden är på väg – utan låter färg, känsla och nyfikenhet leda mig framåt.

✨ I videon får du se:

– Hur jag bygger upp ett landskap intuitivt

– Hur varma och kalla toner kan samspela utan att bli “traditionella”

– Hur du kan skapa djup och stämning med färg snarare än motiv

– Kombinationen av svamp och pensel i akrylmåleri

– Hur en komposition bidrar till djupet i en målning

Kanske väcker det här en ny ingång till färg för dig – där du kan börja utfors...

Nu börjar det närma sig min kommande utställning i Stockholm, på Galleri Killgissa den 8–14 maj, på Hornsgatan vid Mariatorget.

Jag har samlat ihop alla mina målningar i landskapsserien som jag arbetat med under den senaste perioden. Det blev nästan 30 tavlor. De flesta är målade mer eller mindre helt med svampteknik i acrylic ink, med några undantag där penseln fått ta plats.

Att samla allt – att faktiskt lägga in varje målning i ett excelark med bild och storlek – ger en speciell sorts överblick. Det är något som händer där. Plötsligt ser jag inte bara enskilda verk, utan ett helt fält av arbete. Ett sammanhang.

Och med det kommer frågorna.

Är kvaliteten jämn?
Håller de här målningarna för en utställning?
Är de jag själv tycker mest om verkligen de starkaste – eller är det något annat som bär?

Min erfarenhet säger att det inte alltid är samma sak.

Jag kan inte ta med allt. Några måste bort.
Men vilka?

Trots att alla rör sig inom samma tema – landskap – så skiljer de sig åt i färg...

Att måla i serier, alltså flera målningar på samma tema, är som att kliva in i en process som långsamt vecklar ut sig över tid. Varje målning är ett steg framåt i en riktning som är mer än känsla än en plan. Så är det för mig just nu och här vill jag berätta om vad jag upplevt i måleriet nyligen, vilka utmaningar och steg som det inneburit för mig att hålla mig till samma tema.

Under de senaste månaderna har jag arbetat med en serie landskap i svampteknik och flytande akrylfärg, och det har varit både lustfyllt och utmanande att följa vad som händer när man stannar kvar i ett uttryck längre.

I början var det så lätt, nästan som att vara förälskad, som att allt bara ville bli till. Jag var i det där “happy go lucky”-flödet där jag inte behövde tänka så mycket utan mest följde med. Målningarna blev klara snabbt och jag var genuint nöjd med många av dem, kanske sex till åtta stycken som kom fram i en ganska obruten rörelse.

Men nu är jag inte där längre, och det är det som är så intres...

I den här videon får du följa med när jag målar ett abstrakt, intuitivt landskap i blå-lila toner med inslag av ockragult och varmt orange.

Jag börjar helt utan färdig plan – förutom att jag vet att jag vill skapa ett landskap. Med svamp, lite pensel och akrylbläck arbetar jag experimentellt och ovanligt snabbt (för att vara mig!) hittar jag motivet: två träd som träder fram ur färgmassorna.

Men här uppstår en utmaning.
Träden står ganska statiskt i målningen – hur skapar jag då rörelse, djup och mer spänning i kompositionen?

Min lösning blir att arbeta med ett tydligt ”framför och bakom”. Jag målar in en solbelyst sluttning och två dungar bakom träden, så att känslan blir att vi står och tittar genom dem mot ett ljusare landskap längre bort. Det förändrar hela upplevelsen – från platt till rumslig.

I videon berättar jag:
– Hur jag hittar motivet intuitivt
– Hur jag arbetar med svamp och akrylbläck
– Hur man kan rädda en statisk komposition
– Hur man skapar djup utan att måla realistisk...