Många hobbymålare som börjar måla mer på allvar senare i livet hamnar i ett inre dilemma.
De målar ofta avbildande och traditionellt – inte för att det är där deras hjärta egentligen är, utan för att det känns tryggt. Tryggt för omgivningen. Tryggt att få bekräftelse för.
Under mina år som coach för målare har jag mött gång på gång samma längtan:
”Jag vill egentligen måla mer abstrakt, symboliskt och intuitivt – men jag vågar inte riktigt.”
Ofta beror det på att den återkoppling man lutar sig mot kommer från människor som inte själva målar: familj, vänner, grannar. De föredrar (helt oskyldigt) konst där man kan se vad det är. Där det igenkännbara känns säkert.
Abstrakt och symboliskt måleri kräver något annat – att möta bilden med känsla och intuition. Och det har många aldrig fått stöd i.
I min coaching har jag sett hur mycket som kan hända när en målare får återkoppling från någon som förstår processen inifrån.
När bekräftelsen inte handlar om likhet med ett foto, utan om uttryck, riktning och mod.
Flera av dem jag arbetat med har beskrivit det som att de till slut vågade “komma ut ur garderoben” som abstrakta, intuitiva och symboliska målare.
I videon pratar jag om:
-
varför så många målare fastnar i det avbildande trots att det känns begränsande
-
hur omgivningens smak påverkar vårt konstnärliga mod
-
en skala i måleriet – från fotorealism till total abstraktion – och hur vi rör oss på den
-
varför rätt sammanhang och rätt återkoppling kan vara avgörande för din utveckling
Du behöver inte hålla dig kvar i den realistiska änden av skalan bara för att någon annan vill se “vad det är”.
Ditt måleri får vara större än så – och du behöver inte ta det steget ensam. 💫
Se videon här: https://youtu.be/lE3rUlSKHUI
kram
Ania 💛
