Inspirationsbloggen

Under de senaste månaderna har jag haft svårt att måla. Inte för att jag saknat idéer eller inspiration, utan snarare för att jag tappat bort mig själv någonstans på vägen.

Jag har känt mig vilsen i mitt eget skapande. Tittat på andra konstnärers uttryck, inspirerats av olika tekniker och försökt tänka mig fram till vart jag vill ta vägen med mitt måleri.

Men ju mer jag försökte, desto längre bort från mig själv verkade jag komma.

Att sluta leta utanför sig själv

Till slut började jag inse att jag kanske behövde göra precis tvärtom. Sluta leta efter nästa idé, nästa teknik eller nästa riktning och istället ställa mig frågan:

Vad är det egentligen som öppnar upp måleriet för mig? Vad behöver jag för att känna mig hemma i mitt skapande?

Och svaret var på sätt och vis väldigt enkelt.

Jag behövde återvända till det jag alltid har gjort. Till landskapen, färgerna, svampen och det intuitiva sättet att bygga upp en målning. Till det där mötet med färgen där jag inte behöver veta på ...