Video: När jag tappade bort mig i mitt måleri – och hittade tillbaka

Under de senaste månaderna har jag haft svårt att måla. Inte för att jag saknat idéer eller inspiration, utan snarare för att jag tappat bort mig själv någonstans på vägen.

Jag har känt mig vilsen i mitt eget skapande. Tittat på andra konstnärers uttryck, inspirerats av olika tekniker och försökt tänka mig fram till vart jag vill ta vägen med mitt måleri.

Men ju mer jag försökte, desto längre bort från mig själv verkade jag komma.

Att sluta leta utanför sig själv

Till slut började jag inse att jag kanske behövde göra precis tvärtom. Sluta leta efter nästa idé, nästa teknik eller nästa riktning och istället ställa mig frågan:

Vad är det egentligen som öppnar upp måleriet för mig? Vad behöver jag för att känna mig hemma i mitt skapande?

Och svaret var på sätt och vis väldigt enkelt.

Jag behövde återvända till det jag alltid har gjort. Till landskapen, färgerna, svampen och det intuitiva sättet att bygga upp en målning. Till det där mötet med färgen där jag inte behöver veta på förhand vart jag är på väg.

Inget nytt under solen, egentligen. Men efter en ganska lång omväg kändes det plötsligt som att komma hem.

När något känns sant

Det fascinerar mig hur tydligt vi ibland kan känna när något stämmer. Som om hela ens inre ger en liten respons: Ja, här är jag. Det här är mitt.

Det betyder inte att jag ska måla landskap för alltid eller att mitt konstnärskap inte kommer att utvecklas. Men jag börjar förstå att utveckling inte alltid handlar om att röra sig bort från det man redan kan.

Ibland handlar den om att återvända, men med nya erfarenheter och en djupare förståelse för sig själv.

En personlig video om vägen tillbaka

Jag har spelat in en video där jag berättar mer om den här perioden och låter dig följa med när jag målar ett landskap med svamp.

Det är en ganska personlig berättelse om kreativ blockering, om att tappa bort sitt uttryck och om den försiktiga glädjen i att hitta tillbaka.

SE VIDEON HÄR – https://youtu.be/_RCjlPRnjE4

Kanske känner du igen dig? Kanske har du också haft perioder när måleriet stått stilla eller när du börjat tvivla på din egen riktning.

Då hoppas jag att min berättelse kan påminna dig om att du inte alltid behöver söka något nytt för att komma vidare.

Ibland finns vägen tillbaka redan inom dig. ❤️

Med värme,
Anja