Inspirerande konstnär: Christina Baker från USA

Jag dras till de näst intill sötdoftande pastellfärgerna som verkar ge löften om lättsamt soliga dagar och ljummen grönska med smak av glass och karameller. Christina Bakers målningar får mig att romantisera livet och dagdrömma, och det är ljuvligt. 

Ändå är de inte alls barnsliga, i min mening, utan jag finner stort konstnärskap i penseldragen, i den hängivna passionen i antalet blandade ljust-rosa-grå nyanserna som bygger ett djup, och ett erfaret öga värt stor respekt i hur färgerna kombineras och ställs jämte varandra för att ge en tydlig fokuspunkt och därmed en väg in i målningen. Hon vet precis hur hon ska leda mig så jag får något tydligt att hålla mig i till en början, för att sedan förtrollat färdas inåt i målningen och omslutas av de bomullsmjuka, mer vaga formerna som ger mer suggestiva förnimmelser och kan bli… ja, precis vad jag vill att de ska bli i den värld av drömmar hon bjuder på.

Det jag tar med mig (förutom poetiska utrop) av Christina Bakers målningar är tillåtelsen att utforska färgblandningar mer fritt. Att detta i sig kan vara värt nog att stanna vid och nörda ner sig i, för där finns nyckeln till att bygga oändliga stämningar och världar, det visar hon mig. 

Jag tar med mig suggestiva former där det otydliga är dörröppnare, och där suddigheten ger en vila för intellektet och en möjlighet att skönt sjunka ner i känslan en stund. Jag tar med mig spelet mellan varma och kalla nyanser och leken med klara kontra dova färgtoner som lyfter varandra och berättar en berättelse tillsammans. Jag tar med mig tillåtelsen att inte vara så supertydlig med vad målningen handlar om, utan att låta betraktaren fylla i själv. Och jag tar med mig modet att våga omfamna pastell-nyanser utan rädsla för det sockersöta. Till sist tar jag med mig vikten av att låta linjen komma med här och där, vilken härlig struktur den bidar med som verkligen för målningens berättelse framåt. Tack Christina Baker för inspirationen!

Kram 
Ania