Kan man vara konstnär och inte bry sig om motivet?

Det är lite konstigt att vara konstnär – och egentligen vara så orimligt ointresserad av själva motivet.
Alltså vad det blir på duken när den är klar. Om det blir ett landskap, några blommor eller något helt annat… det spelar faktiskt ingen större roll för mig. Det är knappt så jag vågar erkänna det, men så är det!

Så vad är jag intresserad av då?

Jo, själva resan.
Processen.
Det där magiska som händer när något vill födas ur den kreativa längtan. Som att jag bär på en fråga – och måleriet är mitt sätt att måla fram svaret.

Ju mer resan går inåt, desto intressantare blir den. Desto roligare har jag, desto mer förälskad blir jag i resultatet när det väl blivit en målning. För då har bilden vuxit fram organiskt, som ett samtal mellan mig och duken.

Och sedan finns det alla de där måleriska aspekterna som jag älskar att utforska:
✨ Ljuset – var kommer det ifrån? Vilken del skimrar och belyser målningen?
✨ Djupet – vad känns nära, vad är långt borta?
✨ Kontrasten – mörkret som ger tyngd, allvar och förankring.

Jag älskar när det finns lager. När något är tydligt och annat bara skönjbart, nästan hemligt. När man anar fler berättelser där bakom, som man inte får se direkt. Då finns det mystik, något att fortsätta upptäcka – både för mig som målar och för den som betraktar.

För mig är motivet bara en av många berättelser i målningen.
Färgerna, strukturerna, mönstren, ljuset och djupet berättar andra historier – ofta mer intressanta än själva formen. Därför målar jag gärna fantasiformer, inre blommor och abstrakta landskap som bara växer fram. Då slipper jag lägga tid på att studera förlagor eller ”få det rätt”. Istället kan jag snabbt komma till det som verkligen fascinerar mig: stämningen, djupet och det mångbottnade.

Det får gärna vara lite ruffsigt, lite grovt. Jag tycker om när det syns att handen har varit där. Ändå älskar jag linjen, och då är kolet underbart – i all sin råhet och precision på samma gång.

Så ja, kanske är jag en konstnär som inte bryr mig särskilt mycket om motivet.
Men jag tror inte jag är ensam. 🌿

Kram 
Ania 💕