Något har släppt i mitt måleri – en ny kraft växer fram!

Det är något spännande som händer i mitt måleri just nu. Något har släppt! Jag känner en ny kraft, en ny energi och en skaparglädje som nästan överraskar mig själv.

Eller kanske är det inte alls något nytt som har vaknat. Kanske är det snarare något som funnits inom mig länge, men som äntligen får komma fram.

Från romantiska landskap till något vildare

Under många år har mitt måleri präglats av färgstarka, drömska och romantiska landskap. Jag har älskat att fånga ljuset, stämningen och naturens skönhet. Det har varit ett uttryck som känts väldigt mycket som jag.

Men på senare tid har något börjat förändras.

Jag har börjat experimentera med nya tekniker, bland annat genom att trycka plastfolie mot den våta färgen och låta oväntade mönster och strukturer växa fram.

Det har öppnat en dörr till något helt annat!

Mitt måleri har blivit vildare, starkare och mer oförutsägbart. Mindre harmoniskt och romantiskt. Mer rörelse, motstånd, kontraster och rå energi.

Och vet ni? Jag älskar det!

En kraft som längtat efter att få ta plats

Det är något oerhört befriande med att få vara så yvig i sitt uttryck. Att inte hela tiden söka det vackra och harmoniska, utan låta färgen och rörelsen ta plats på sina egna villkor.

Jag känner att jag äntligen börjar ge utrymme åt något jag länge längtat efter att uttrycka.

Kraft. Något slags uppror. Tydlighet. En mer kompromisslös och jagstark sida av mig själv.

Det handlar inte bara om ett nytt sätt att måla. Jag känner att det också speglar något som händer inom mig som människa.

Som om mitt måleri ger plats åt sidor av mig själv som tidigare inte riktigt fått komma till uttryck.

Och det känns fantastiskt!

Men det finns också en sårbarhet i förändringen

Mitt i all den här skaparglädjen märker jag samtidigt att det finns en viss rädsla.

För jag lämnar ju något välbekant.

Många som följt mitt konstnärskap genom åren har uppskattat mina romantiska landskap, de varma färgerna och det drömska uttrycket.

Vad händer när jag plötsligt börjar måla något helt annat?

Kommer människor fortfarande att känna igen mig i mina målningar? Kommer de att tycka om det jag skapar?

Det är lite läskigt att visa en annan sida av sig själv. Särskilt när den sidan är starkare, råare och kanske inte lika omedelbart tilltalande.

Men samtidigt känner jag något som är ännu starkare än osäkerheten.

Det här är vad jag behöver måla nu!

Att våga följa det som vill fram

Jag vet inte vart den här nya riktningen kommer att leda. Kanske förändras uttrycket ytterligare. Kanske hittar jag så småningom ett möte mellan det gamla och det nya.

Just nu känner jag faktiskt inget behov av att veta.

Jag vill utforska, experimentera och låta mig överraskas. Jag vill se vad som händer när jag ger den här kraften utrymme, utan att försöka tämja den för tidigt.

För jag tror att det finns något viktigt här, inte bara för mig som konstnär utan för oss alla som skapar.

Vi kan så lätt fastna i det vi redan kan. I det som fungerar, det som andra uppskattar och det som känns tryggt.

Men ibland behöver vi våga lämna det välbekanta för att upptäcka något som längtat efter att få komma fram.

Kanske handlar konstnärlig utveckling inte alltid om att bli bättre på det vi redan gör.

Kanske handlar den ibland om att våga bli mer av den vi är.

Och just nu är det precis den resan jag vill följa. ❤️

Med värme,
Anja